1999 Chateau Giscours vs 1998 Chateau Kirwan

Kan inte påstå att man toksmakat så många mogna Margaux i sitt liv. I kväll skulle vi iallafall få en liten vink hur det kan vara. 99 och 98 är inga fantomårgångar. 99 ganska elegant årgång medan 98 var ett år för Merlot.

I färgen är Kirwan både mörkare och yngre. Giscours betydligt mognare. Båda doftar till en början kanska kryddigt med ek och lite stall. Giscours är mognare och har en elegantare feminin karaktär. Mogna plommon, ceder och kaffe. Kirwan är mer svartvinbär och grön paprika även om stall och ceder  finns här med.
Smaken är len i båda glasen. Balansen mellan frukt och syror är svår att hitta utanför Bordeaux. Även här känns Giscours lite slankare medan Kirwan lite fylligare och tuffare.
Båda håller hela kvällen. Kan lagras ett tag till även om jag tycker de är perfekta nu. Giscours är en vinnare om man vill ha elegans medan Kirwan vinner på fylligheten.

Avslutningsmiddag 2012

2002 Bollinger Grande Année
Fram dyker en Creme Ninon och i glaset en Champagne av ädelt märke.
Trots sina snart 10 år är doften ganska knuten. Citrus och mandariner poppar upp. Inga brödtoner här inte..
I smaken som är fyllig och frisk får man samma frukter. Lång smak som sitter i. Känns som en 10-15 år på rygg hade gjort denna rackare mer rättvis. Gott är det..

Nästa rätt är en Ceviche på pilgrimmsmussla. Mäkta smakrik och smått chillikryddig.
Till detta serveras två Riesling
1. 2009 Heerkretz Wagner Stempel
2. 2007 Rangen de Thann Zind Humbrecht.

Intressant match mellan två länder som ofta legat i luven på varandra.
2009 Heerkretz har en ganska gul färg. Doften är stor och med toner av citrus och petrolium.
I gommen en frisk men oljig smak. Torrt vin med toner av citrus. Vinet har en fantastisk balans mellan frukt och syror. klockren till rätten. Jädrans gott det här. Kan lagras länge.

2007 Rangen är betydligt mörkare i färgen. En tung mättad doft med tropiska drag åt mango. I munnen en fyllig sak med en komplex doft av olika tropiska drag. Lite oxiderade toner. Vinet är torrt.
Mycket bra vin.
Jag föredrog tysken här, med eller utan mat. Rangen var betydligt fylligare men tysken fenomenala balans är svår att motstå.

Tredje rätten är på gång..Salsicca på tupp, rökt tupp med auberginepasta.

Här serveras två Pinoter från olika världsdelar.

2009 Pommard Pillot les Rugiens
2009 Hirsch Vineyard San Fernando Valley

Pommard är en mörk historia. Doften är förvånatsvärd öppen med nya rökiga ekfat. Lite tvål-nyanser dycker upp efter en stund. I munnen dominerar faten än mer. Känns som vinet finns där någonstans bakom allt detta..Efter en tid kommer jordgubb och hallon fram. Vinet är friskt och avslutas ganska stramt. Idag är vinet helt offside med ek och frukt. Behöver ett antal år för att rätta till en del "skavanker". Inget man för blodad tand för

Hirsch är betydligt ljusare i färgen. Doften är den första stunden sluten. Sen dycker kummin, rökiga toner, salmiak och lite fat. Smaken har ek, plommon, lakrits och lite hallon. Ganska snäll efter Pommarden men vinet är friskt med lite uppstramad syra .

Här viner Hirsch. Mycket för att Pommard var helt offside. Hirsch var inget whao vin men gott och tål att lagras. Jag handlar det dock inte igen.

Så var det dax för Oxkind med tryffelpotatis.
Nästa tungviktsmatch stod mellan
1. 2006 Catena Zapata Nicolas
2. 1999 Chateau Latour

Här visst vi att det var två helt olika stilar som mötes med intressant jämförelse..

Zapata hade fortfarande en nästan svart färg utan vattenkant.
Doften är enormt stor med lakrits, kött, ek, kakao och svarta vinbär. Smaken fyller hela munnen. Ingen aggressiv attack utan ganska mjuk. Mycket syror men i balans med frukten. Eken är fortfarande ganska tydlig. Frukten är ganska syltig utan att bli överdriven. Man känner även björnbär och chark.
Ganska lång smak

Latour har en lysande mörkröd färg. Doften är stor, med cigarrlåda, ceder och svarta vinbär. Kaffe , stall och plommon dyker upp. Mycket komplex doft.
Smaken är elegant. syrlig och stram med svarta vinbär och plommon. lång, lång smak.

Zapatan hade inte alls de toner av Bordeaux som jag trodde. Mycket malbeckänsla tyckte jag vilket är gott men...Till maten passade den bra. Kanske ett par år till i källaren?
Latouren levererade utan att vara briljant. 99 är ett ganska slankt år. Margaux 99 tyckte jag var en en större upplevelse för ett år sedan, men det är svårt att jämföra vid två olika tillfällen. Latour var mer Cabernet-tonad än Margaux.
Latouren tycker jag är ett betydligt mer komplext och större vin än Zapatan. Inte i kropp utan som upplevelse..fast där är lite skillnad i pris också.

Sista matchen i kväll stod mellan två Sauternes från 2007. Till detta en utsökt Panna Cotta med hjortron sås.
1. 2007 Rieussec
2. 2007 Suduiraud

Vinerna hade båda en ganska gyllengul färg. Rieussec var något mörkare.
I doften är känns Riessec sötare och mer honungsaktig. Suduiraud har en mer frisk doft till de komplexa
frukterna.
I smaken känns Suduiraud mer syrlig och frisk. Har en betydligt bättre kraft än sin granne. Rieussec är det kraftigare vinet men har inte den livliga känslan som Suduiraud.
Suduiraud kan jag tänka mig får en strålande tid framför sig. Den dricks gärna igen..